söndag 3 juli 2011

Sven "Plex" Pettersson var klassisk idrottsnostalgi

Jag ska erkänna att mitt sportintresse idag är milt uttryckt under noll. Jag följer i stort sätt inga sporter med nån jättefanatism. Men skidor och friidrott har jag alltid gillat att se på, även om det inte är ett måste. Jag vet att det är i början av juli och att det är inte årstid för att prata vintersporter och idrottsnostalgi, men timing är A och O och den är perfekt nu när klassisk idrottsnostalgi har lämnat oss. Mitt sportintresse var långt större i mina yngre år och varför den halvdött med åren är en annan diskussion. Men idrottsnostalgi för mig är de klassiska radio- och TV-kommentatorerna, Lars-Gunnar Björklund, Arne Hegerfors, Bo Hansson, Ove Eriksson och Åke Strömmer. En efter en försvinner de och nyligen avled en annan av dom kommentatorer som på ett helt annat sätt än dom idag lyckades levande göra idrotten i medierna; Sven "Plex" Pettersson. Man kan dela in kommentatorerna i tre grupper, dels de som ständigt pratar som om TV-tittarna var nybörjare på idrotten, dels de som gör ett jobb varken mer eller mindre och låter helt oengagerande och dels de proffsiga, som sticker ut i sin stil och som kan och älskar sin idrott och säger vad som bör och ska sägas. Till det sistnämnda hörde Plex, som var enormt kunnig och proffsig utan att för den sakens skull vara tråkig eller tillgjord. För mig är Plex bästa stunder under det tidiga 80-talet då han kommenterade slalom och storslalom så bra att jag var fastnaglad och längtade efter att få se Girardeli, Paul Frommelt, bröderna Mehre, Pirmin Zurbriggen eller Bojan Krizaj. Och givetvis Ingemar Stenmark. Stenmark var skidkungen, inget snack, men jag tror att få av oss kan tänka oss ett lopp med Stenmark utan att en engagerad och nervös Plex följer honom port för port ner i mål.
Eller när han traditionsenligt, år efter år, följde den enorma starten på Vasaloppet och beskrev som bara han kunde när tusen och åter tusentals människor lämnade Sälen och nästan trampade på varandra för att påbörja de nio milen mot Mora.
Plex var en av de genuina klassiska idrottsfantasterna som levde för den äkta idrotten, den som handlar om man mot man och mindre om plånbok mot plånbok. Han levde för idrotten och föreningarna bakom den och kunde den, oavsett vilken idrott det var. Plex var en legend som kommer att vara djupt saknad! Tack för alla idrottsminnen, Plex!



/JJ Devel

2 kommentarer:

  1. Alla de där klassiska rösterna håller på att dö ut. Nu tävlar man in klyschor och om vem som har fräckast outfit (läs Patrick Ekwall)

    SvaraRadera
  2. Instämmer. De flesta av dagens kommentatorer tillhör främst grupp 2 som jag skrev om ovan. Idrotten är väldigt färglös idag i jämförelse med förr.

    SvaraRadera