r så än med flera av dom. Lou Begas mambo, GES guld i USA, Pelle Almgrens intima upptäckter igen och om igen och Paradisios spanska stönanden. Jag kan gå ännu längre tillbaka till Dag Vags "Du får aldrig nog", Millas Mirakels regniga rytmer och Joan Jett som hatade sig själv. Det ger mig nostalgiska tankar tillbaka till somrar som jag minns som de roligaste. Vart är dessa typer av låtar? Idag är de flesta låtar (som tyvärr de flesta låtar i överhuvudtaget idag) såna som går in genom ett öra och ut genom det andra och ingen minns nåt från den sommaren. Är det nån som minns nån sommarplåga efter "Boten Anna" 2006?Klassiska radioprogrammet "Sommartoppen" var huvudleverantör av dessa hits. Varje lördag, när Tracks låg i sommarvila, så bänkade man sig vid radion för att höra jublande livepublik, två lagom uppslupna och galna programledare, tävlingar och sommarens alla hits samt spänningen över vilka som överlevde på listan varje vecka. Radiounderhållning i sommaren på hög nivå, åtminstone under 80- och 90-talet (under 2000-talet rasade programmet något i kvalitet). Låg en låt på listan 80-100 % av veckorna på en hög placering så fick den epiteten sommarplåga och man behövde bara nämna låten så mindes man vad man gjorde den sommaren.
Sedan 2008 är Sommartoppen nedlagd och numera är det den kommersiella radion som får försöka leta fram en låt som passar i sommarvärmen, vilket inte alls ger samma sommarstämning. Hur häftigt känns Rix Top 6 klockan 6?
Nu ska jag inte lägga all skuld på media. Få artister vågar göra en sån låt idag eftersom de flesta artister bakom dessa sommarplågor fick sina karriärer förstörda och för alltid blev förknippade med endast en låt, hur bra uppföljarlåten än var.
Men faktum kvarstår: Sommar och musik är ett måste och jag vill ha tillbaka en riktigt sommarhit som vågar stå ut och som är en skön påminnelse och nostalgikick om vad man gjorde en viss sommar. Visst, när hösten kommer och vi börjar jobba igen så kanske just den låten känns som ett jobbigt häftplåster, men det kan man väl stå ut med.
För er som vill minnas Sommartoppen och dess sommarplågor genom alla år så finns alla listorna upplagda här! En verkligt skön sommarnostalgisk tillbakablick!
/JJ Devel
På min barndoms alla Sverige-semestrar så var Sommartoppen ett givet inslag. Känns som att det var det enda man lyssnade på. Lotta Brommé va?
SvaraRaderaIronin i det hela är väl samtidigt att det onekligen är just det internet vilket vi använder till ändamål som dom här (återskapa minnen och uppleva nostalgi) som också är den faktor som upplöst lite av det där samhället och dom tiderna som fanns en gång. Tider då radio, tv och liknande medier var nåt som verkligen var viktiga hållpunkter i ens liv. Tror att dagens glädjekickar för folk har blivit mer svårstyrda och inte så enkla att uppfylla som tidigare. Går det att på samma sätt skapa ett så brett intresse kring musik och kring en enda låt idag ? Jag börjar tvivla på det. Men vi har ju iallafall minnena..
SvaraRaderaErik --- Ja, Lotta Brommé var en av många programledare som hade hand om sommartoppen och hör mest till sena 80-talet och tidiga 90-talet. Annars är Gry Forsell den som haft programmet mest, under sena 90-talet.
SvaraRaderaLukaskatt --- Jag håller tyvärr med. Jag minns på den tiden när man satt med handen på pausknappen och väntade på att få spela in sin låt från önskeprogrammen i radio för det var en av få tillfällen, efter Tracks, då man kunde få höra den. Idag är tillgängligheten så lätt att ingen orkar bry sig och samma musik spyrs ut hela tiden. Jag hävdar även att det blir ännu svårare att skapa brett intresse kring musik på samma sätt genom den lagliga nedladdningen (om vi nu ska snacka skivbranschens vägar) än det är att se en singel i fysisk form i en affär.
Jörgen --- Kan bara hålla med. När jag tänker efter så säger det lite sej själv. Vad finns det för kick i nånting som man inte behöver längta lite till eller att jobba lite för ? När det är lagligt och samtidigt gratis (Spotify Free finns ju fortfarande om man nu vill lyssna gratis) så är det ju bara ett klick från en. Det går kanske inte att påstå att just musikens värde devalverar. Men man får aldrig glömma bort att musik också har ett slags underhållningsvärde. Det är det värdet som jag tror nästintill har försvunnit. Det förlorade momentet i att behöva skaffa musiken, gå till en affär och köpa den i fysisk form var såvitt jag kommer ihåg nästan lika spännande som att upptäcka den. Eller spänningen i att "som du själv säger" sitta vid en bandspelare och vänta in en låt som man kanske inte ens har råd att köpa på skiva den månaden, för att sen eventuellt kunna spela upp för en kompis därhemma. Idag skulle sånt te sej overkligt. Det var enkel men oförglömlig underhållning.
SvaraRadera